Nyttan med internationella kvinnodagen

Som en person som inte gör något större väsen av jul, nyår eller midsommar brukar jag säga att 8 mars är min högtidsdag, dagen som jag firar med buller och bång. Precis som många träffar nära och kära på jul eller vänner på nyår så träffar jag alla mina underbara feministvänner på 8 mars, min andra familj. Vi samtalar, fikar, demonstrerar och festar tillsammans. För mig har dagen en rent personlig betydelse, min julafton om en så vill.

Internationella kvinnodagen firas väldigt olika, jag kan uppleva en utveckling mot en intellektuellare kvinnodag, seminarier finns i drivor, likså fester medan tendensen att ta till gatorna och visa sin ilska över de orättvisor som drabbar oss minskar. Det finns i alla rörelser en fara i att fastna i mysiga seminarierum, talandes kloka ord, utbytandes radikala tankar. Inte så att det inte behövs men det måste finnas ett steg efter detta, måste finnas fler personer att tala med än de redan frälsta? Media brukar under 8 mars veckan ha större fokus på feministiska frågor, frågor om jämställdhet och frågor om gruppen män och gruppen kvinnor vilket är både sorgligt och positivt. Det positiva är att frågorna som ofta tystas ned får höras, det sorgliga att alla dessa orättvisor inte är lika intressanta resten av året. Media når i någon utsträckning utanför gränsen för vår egna sfär men inte så långt, bara för att det står i tidningen betyder det inte att någon lyssnar.

Men åter till alla glada seminariebesökare, visst är det trevligt, en rosa, feministisk bubbla av personer som tycker som jag, vill som jag. En plats att hämta styrka ur, vi behöver styrka men vad ska vi sen göra med vår styrka? Den gemensamma kraft vi samlar borde naturligtvis gå till att uppnå den förändring om vilken vi hela tiden pratar och tänker!

Jag föreslår att vi lägger mer tid på gatorna och torgen, mer tid att på att söka upp dem som inte förstår varför vi firar 8 mars och pratar med dem, övertygar, debatterar och ökar vårt antal. Låt oss frälsa fler helt enkelt! Låt oss för den delen också övertyga dem på fler dagar om året än 8 mars. Nästa år är det val, det är dags för förändring, ut med rasisterna, in med feministerna.

För dig som inte redan är medlem i Feministiskt initiativ så tycker jag att det är dags för dig att ta klivet in. Steget mellan att vilja ha en förändring och att aktivt verka för den är inte så långt som en kan tro, klivet är litet, kostnaden varierar mellan 50-500kr beroende på vad du har råd med. Om du fortfarande tvekar se det som ditt sätt att ge mig en present på min “julafton”.

Till sist vill jag önska er god kamp och jävlar anamma på 8 mars!

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>