Mitt blod

Efter att ha fungerat som myggbuffét i fem dagar och min kropp är så bucklig av myggbett att några fler inte borde spela någon roll klarar jag av att döda de myggor som vågar beträda min närhet. När jag dödar dem känner jag ingen tillfredsställelse, bara tomhet och ibland sorg.

Jag tänker att jag inte vill behöva döda för att försvara mitt blod. Vill inte behöva skydda min kropp i tid och otid. Vill inte vara vaksam och försiktig, alltid beredd till motattack. Det kanske vore lättare om det bara fanns mygg att oroa sig för. Tror inte aktivt icke-våld funkar på mygg. Vill inte döda i onödan. 

Känner att jag inte kan vinna, jag blir en kall myggdödare. Surra i mitt sovrum och jag mosar dig. Försöker du ta mitt blod försvarar jag mig. Du får inte äta mig.

Tomhet och ibland sorg. Själviskt nog är sorgen för mig och inte den döda myggan.

This entry was posted in Uncategorized and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>