Konsten att vara som alla andra

Som jag tidigare skrivit är jag en arbetsnarkoman, jag gillar att jobba, att se resultat, min ambitionsnivå är alltid hög. Även om detta inte alltid är det bästa för min hälsa så tycker jag om att ha hög ambitionsnivå. Jag resonerar att om jag ändå inte tänker göra det ordentligt så finns det ingen anledning att göra det.
Jag brukar tänka att mitt problem inte är mitt tempo på jobbet utan att jag inte kan varva ned på min fritid. Så jag försöker hitta sätt att slappna av och ber till och med pm hjälp, hjälp att inte vara så stressad, hjälp att hitta balans, få ordning på stress-tänket. Jag tror inte det är så mycket mängden jobb som känslorna som uppstår, det är dem jag vill tämja.

image

När jag ber om hjälp med andra sätt att tänka, resonera, förhålla mig så får jag alltid höra att jag måste minska min prestation och vara nöjd ändå. Sen kommer det, slaget i ansiktet: jag borde vara mer normal, vanlig, som alla andra. Varför ska jag göra så mycket mer, vilja så mycket mer? Jag sparkar bakut, i hela mitt liv har kravet att vara som alla andra, normal, vanlig varit orden från dem som mobbat, som kränkt, som särbehandlat. Jag ser rött när jag hör orden, vill inte bli jämförd, mätt mot en normalskala och få veta att jag är onormal. Jag har prövat att skala av mina utstickande drag, tagit av tiaran, sänkt ambitionen, minimerat glittret, tagit på mig jeans och försökt passa in. Jag haraldrig varit så olycklig som jag var då. Jag måste få vara jag, jag utan jämförelse.

Så vad är det då jag vill? Jag vill hitta saker att lägga min höga ambitionsnivå på där jag får tillbaka energi. Jag vill räkna ut hur jag kan slappna av, rensa huvudet och återhämta mig. Jag vill få vara jag. Självklart måste jag förändras för att något ska föränd
ras men jag vägrar tro att lyckan finns i att sträva efter att bli en intetsägande del av den grå massan. Bli en normal som inte finns, en norm som inte gör någon lycklig. Kanske borde jag sträva efter att bli mer jag, ta tillbaka alla uppoffringar jag trots allt gjort för att passa in och låta världen ta mig som jag är, eller inte alls..

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>